Ber och ber men får aldrig något svar.
Satt i matsalen och filosoferade. Två minuter innan stod jag i matkön och läste en faktatext på amnestys hemsida. När jag satt där i matsalen och kollade på alla började jag fundera på djupet på våra problem. Vi går till skolan. Vi får gå på lektioner och lära oss saker. Det kostar oss inte något. Vi får betalt för det till och med. Men vi gnäller. Vi är sura. Mycket av tiden och många människor i alla fall.
Men så kan man se skolan som en stor möjlighet. Det vidgar våra vyer och öppnar upp framtiden för oss. Ger oss kunskap som vi alltid kommer ha. Gratis.
Tillbaka till skolmatsalen. Man kommer dit med sina kompisar. Letar på ett bord. Sitter ner och pratar. Diskuterar. Men vad diskuterar man om egentligen? Inte om det som just ska ut i regeringen som förslag i MOCAMBIQUE. Nej, det vet ni nog inte ens vad det är. Men ja, det är ett land. Det ligger i Afrika, nära länderna Zimbawe, Malawi och Tanzania.
Där ska man snart ge ut en ny motion till regeringen där de ska rösta om våldtäckter och straff för det. För om jag förstod det rätt skulle man kunna gifta sig med kvinnan man våldtog, och om man sedan var gift med henne i 5 år skulle rättigheterna försvinna för att senare kunna döma mannen för brottet.
Ett steg tillbaka skulle jag påstå. Men det är var ju inte huvuddiskussionen i matsalen idag enligt vad jag tror i alla fall.
Det jag tror är att Sverige kanske till och med i framtiden, om vi inte gör någonting nu kommer bli såhär. Och är det verkligen det vi vill? Känns lite gammalmodigt och som stora steg tillbaka. Vi lever under 2014, men det känns som om vi inte kommit längre än 1700-talet.
Vill ni själva läsa faktatexten finns den här! :D