Ett uppriktigt ärligt förlåt.
Ligger på min säng och funderar. Lars Winnerbäcks senaste skiva i stereon och låten som spelar är När det blåser från ditt håll.
På alla människor jag har gjort saker med jag ångrar. Alla jag har sårat. På grund av att jag låtit dem komma för nära. Lärt känna mig för bra. På för kort tid. Sen sårar jag dem när jag ändrar och ångrar mig. Eller saker jag gjort som förstör för dem. Som dem inte berättar för någon. Inte jag heller. Men som kan såra dem. Deras förhållande.
Jag fattar inte hur jag har tänkt den senaste tiden. Det känns som om jag levt i en bubbla sen jag fyllde 15. När mina kompisar "gjorde slut med mig". Jag har levt i en bubbla sen dess. Stängt av alla känslor. Jag slutade bry mig om vad alla tyckte. Jag har tagit en del skit från massa olika människor, men jag har aldrig tagit åt mig det direkt. Jag har slutat brytt mig om vad alla tycker. Det spelar liksom ingen roll längre. Vad spelar det för roll om någon annan tycker något?
Det är det som gör att jag sårar dem människorna som står mig närmast. Dem jag älskar mest.
Nämner inga namn. Men jag ber om ursäkt till alla som jag någon gång sårat. Jag tänker inte skylla ifrån det på något. Jag är bara allmänt uppriktigt ledsen.
Förlåt ♥