Tänk vad lätt livet skulle vara...
Om man inte hade den här sjukdomen. Det är så jobbigt, det första jag tänker på på morgonen. Det sista jag tänker på innann jag somnar. Varje gång jag äter något. Och när jag inte tänker på den känner man av den i alla fall. För tar man inte insulin ligger man högt sen, och mår skit. Tar man förmycket insulin mår man skit. Ska man träna måste man ligga perfekt. Ligger man för högt stiger det ännumer och man får svårt att andas. Har man för lågt sjunker man mer och det blir inte heller bra.
Dem gångerna man faktiskt ligger bra i blodsocker har man en pump som sitter och skaver på kroppen. Eller oron för att inte ha pennorna man behöver med sig. Och blodsockermätaren.
På vintrarna oroar man sig för att insulinet ska frysa. På sommaren för att det ska koka. Det blir förstört/ tappar sin effekt när det kokar eller fryser.
Tänk om man skulle kunna få slippa det! Fan va livet skulle vara skönt! Men nu är det tyvärr inte så. Vilket är väldigt synd.