0

grrrrrr.

Jag vet inte ens vad jag ska skriva. Allt som finns innuti mig just nu är en känsloblandning och gråt. Fick just reda på vad en av mina kompisar har blivit utsatt för. Hur fan kan vissa människor göra saker. Man måste ju ångra sig i all evighet efter.. För då måste man för alltid bära runt på det. Min helg har vart konstig men mysig. Har haft djupa samtal med en oväntad person, men det var sjukt skönt att prata med den. Hade fan svårt att inte börja böla. Har badat, bråkat, tjafsat skrattat. Gått runt hagen och börja fixa för att ta hem hästarna. Gråtit när jag gick och satte mig i min säng, då jag såg papprerna från bästa älskling. Kan inte fatta att du inte finns med mig mer, annat än i mitt minne och i mitt blod. Och så tofsar. Det känns som om jag sticker in en kniv i hjärtat och vrider runt varje gång jag ser papprena, men jag kan bara inte förmå mig att plocka bort dem, det skulle kännas som ett svek. Saknar dig lilla älskade perfekta underbara varelse, min lilla älskade ponny. Som inte finns mer. Nu vill jag inte tänka mer på det. Ska sova snart. Vill inte vara vaken, tänker för mycket. Det händer för mycket. Usch. Började som ett argt inlägg men slutade som ett ledset. FUCK.