My life foreever

Jag borde ha insett redan från början att det inte skulle funka, att det skulle bli jobbigt i slutet. Att allt skulle skita sig, att en skulle bli sårad. Och i det här fallet blev inte jag det. Men, jag har vart helt ärlig genom hela det här. Jag har aldrig under den här tiden ljugit om något för att få någon annan att känna sig bra. Utan jag har talat sanning hela tiden. Men det känns ändå så hemskt! Jag tycker verkligen om personen som vän, men jag vill inte ha något mer. Vänner räcker för min del. Men det blir inte alltid som man vill. Så min Stockholmsnatt har vart skit. Eller den har väl vart som alla andra barnvaktarkvällar (bra, då man får vara med underbara ungar) men att jag inte kan sluta tänka på hur jag kan såra människor. Vilken idiot jag kan vara. Och är. Jag borde ha fattat att det skulle bli såhär. Men personen som förhoppningsvis läser det här är en underbar perfekt och rolig människa med jättestort ♥ men att jag som sagt bestämt mig. Inga känslor, för vi är vänner. Men, vi får ta det här när människan har fått tid att tänka igenom det. För jag förstår om personen är besviken på mig. Även om jag inte gjort något fel. 

Delar en underbar älskad låt! Perfekt för depphumör..:(

 

Madde♥