0

Trött och ledsen på livet

Ni vet den där känslan när man inte vet vart man ska ta vägen? Just den känner jag nu. Jag vill inte göra någonting. Min pojkvän kallar mig omogen (glädjer och stärker mig SÅÅÅÅ mycket), precis det jag behöver just nu. Har käkat julbord på IKEA. Det var gott, det var det, men det mesta var halvslut. Så lite besviken blev man. Som vanligt på buffe äter man alldeles för mycket. Men det släppte på vägen till Ica maxi. Handla var ju lika roligt som vanligt, alltså inte alls. Jag och Toma sprang runt och disskuterade skitsaker. Sen fick inte jag åka i samma bil som Toma hem för att Agnes och Moa absolut skulle åka tillsammans. Spelar väl ingen jäkla roll. Jag kanske var i behov av min pojkvän just då. Men nej. Så ställer sig han på deras sida (känndes det som). 
 
Nu har jag ont i magen så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så ska käka lite fil och ett päron och se vart kvällen bär iväg. Och så ska jag plugga vidare.. 
 
Värdelöst inlägg, hoppas ingen läser det här för att ni tagit er igenom hela inlägget. Har ni det så tycker jag synd om er.. Skaffa ett liv. Men älskar er troligtvis.. Pusspuss.